Det första verifierade påståendet för en praktiskt använd cykel tillhör den tyske Baron Karl von Drais. Drais uppfann hans Laufmachine (tyska för ”springande maskin”) år 1817 som kallades för Draisine eller draisienne av pressen. Karl von Drais fick patent på den här designen år 1818, som var den första kommersiellt framgångsrika två hjulade, styrbara, mänskligt gående maskin, som är allmänt känd som en velocipede, och smeknamnet käpphäst eller dandy horse. Den tillverkades från början i Tyskland och i Franrike. Hans-Erhard Lessing hittade från utförliga bevis att Drais intresse att hitta ett alternativ till hästen kom från svälten och döden av hästar som orsakade missväxt år 1816, som en följd efter vulkanutbrottet av Tambora år 1815. I hans första rapporterade åktur från Mannheim den 12 juni år 1817, så åkte han 13 km på mindre än en timme. Den var byggd nästan helt och hållet av trä, och cykeln (draisine) vägde 22 kg, hade mässingbussningar i hjullagren, järnskodda hjul, en bakhjulsbroms och 152 mm av spår av framhjulet för en självcentrerad caster effekt. Den här designen välkomnades av män, oftast mekaniker, som vågade att balansera på denna, och flera tusen kopior byggdes och användes, mestadels i västra Europa och i Nordamerika. Dess popularitet försvann snabbt, delvis på grund av de ökade olyckorna, och vissa städer började att förbjuda dess användning. Dock så år 1866 i Paris så kom det en kinesisk besökare som hette Bin Chun, och han konstaterade att det fortfarande fanns velocipedes på gatorna.
Konceptet togs upp av flera stycken brittiska vagnmakare; den kändaste var Denis Johnson av London så berättade sent år 1818 att han skulle börja sälja en förbättrad modell. Nya namn presenterades när Johnson satte patent på hans maskin som ”fotgängar schäs”, men allmänheten föredrog att använda smeknamn som ”käpphäst”, efter barnleksaken, eller ”dandyhorse”, efter de snobbiga männen som oftast åkte på dem. Johnsons maskin var en förbättring av den som Drais gjorde, och den var elegantare; hans träram hade en serpentinform istället för Drais raka, som gjorde att den kunde ha större hjul utan att behöva höja körarens säte. Under sommaren år 1819 så blev ”käpphästen”, tack vare Johnsons reklamtalanger och det bättre beskyddet av patenten, pratet och modet i Londons samhälle. De som åkte på cykeln använde upp deras skor överraskande snabbt, och modet slutade inom ett år, efter att de som körde på trottoaren fick betala 2 pund.
